...
Kategori: Allmänt
Får ångest över att se hur människor lyckas leva ett normalt, fungerande liv. De har framtidsplaner och vet precis vad de ska göra om 2 veckor, 3 månader eller om 1 år. Jag vet ingenting. Jag vet knappt hur man andas längre utan att det känns som om lungorna håller på att bryta sig fria. Jag missunnar ingen lycka eller känslan av att lyckas, men det är så jävla svårt att se på när man själv inte får vara en del av det, när man vet att det inte kommer hända en själv. Känner mig så jävla ensam och jag orkar inte längre hälsa på bekanta människor på stan, för att när de frågar mig om hur jag mår, vet jag att de innerst inne egentligen inte bryr sig. Och jag bryr mig inte heller, inte om något. Så därför ska jag hoppa ut i det okända, det kanske en dag leder till en person i tusen bitar men det kanske också leda till något stort och det ska jag aldrig glömma bort
- A
